Hon mår inte så bra, så jag har tagit tyvärr mitt värsta beslut nånsin. Imorgon ska jag till veterinären och avsluta mitt längsta förhållande, min livspartner ska få somna in innan hon ska få lida. Jag gör detta för att jag älskar henne och inte vill att hon ska lida mot sitt slut. Hon mår tillräckligt dåligt nu och ser bara att det blir värre om jag väntar.

Frun börjar bli gammal nu, blir 17 år i november. Ser ut som en ung katt liten och smärt men börjar nog bli lätt dement går omkring och jamar som hon aldrig gjort förr och stirrar i tomma intet. Där emellan leker hon och stökar runt så mattorna flyger.

Min stora hibiskus blåste ner i backen och fick stammen kluven. Flera grenar gick inte att rädda med jag tejpade ihop stammen. Funkar bra, kommer små nya blad på den skadade stumpen nu.

Har räknat till tretton blommor påväg.

Det känns väldigt tröstlöst just nu. Men nu när det börjar kännas som om man vill ge upp och släppa på distansen så är det ännu viktigare att kämpa på.

Jag är glad att jag har en liten uteplats som det växer och frodas på. Skönt att fixa och dona med växter nu när jag inte får åka runt med kollektivtrafiken och kolla runt i butiker och loppisar som jag gillar.

Skatorna gillar vattenskålen.

En lugn och frisk och glad midsommarhelg önskar jag er alla.