Tog en promenad från 'krakow' i solskenet. Kom fram till Manillavägen. Hamnade tillslut vid järnvägens ände. Var är jag månntro?

Har lärt mig ett nytt ord, vet ej om jag är utsatt för det eller om personen har sumpat luren eller bara stängt ner???

Får lite filing efter ett par glas rött. Piffar till mig och går ner till tåget. Det krånglar förstås, förseningar och tillslut inställt. Det är inte meningen att jag ska till västerhaninge och bort från Nynäshamn. Väntar in tåget till Nynäshamn. Åker ner till stan, ganska dött på krogen jag tänkte gå till som alternativ. Går till nästa alternativ, STÄNGT... Vaff. Nynäshamn är inte kul, dötrist. Har inte varit ute kvällstid på evigheter och så blir det såhär. Gick hem och tog ett glas vin ? och en smörgås istället och lyssnar på Alice cooper. Verkar som det inte är meningen att jag ska få ha kul.

Vet inte riktigt vad som hände i kroppen, men tappade totalt kontrollen över känslorna. Nu har dom riktat till sig som väl är. Är inte lika kärlekskrank längre. (se tidigare inlägg).

Blev en god middag med fläskytterfile och ugnsrostade blomkål och bea och en öl, gott. Kryddade med Alice cooper i lurarna, kommer i bra stämning då.

Får syn på mig själv i spegelbilden i tvn. Inte kul. Tar en selfie, kanske inte är så illa som det såg ut.

Känns som att jag har kommit i en andra pubertet. Eller så har jag blivit förälskad i kärlek som en kompis sa till mig.

Blir både godare och billigare såhär
?