Jag har haft några olika slöjdfröknar under min skolgång.Några förfasade sej över mitt slarvande och höll nästan på att döda mitt skapar intresse.Men jag hade en fröken som hette Elgas-Nilsson,förnamnet har jag glömt för vi kallade henne"älgen".Hon var en pärla som lät mej få göra på mitt sätt för slutresultaten brukade bli ganska likt det "riktiga".Min kompis o jag han så långt att vi fick sy kläder.Vi sydde varsin långväst,det här var 1974 så det var senaste mode.Mina andra fröknar hade nog förfasat sej på hur baksidan på mina broderier ser ut,en del vill ju att baksidan ska vara lika snygg som framsidan.Men det skiter jag i.